Historik

Settlementrörelsen

Settlementrörelsen bildades 1884 då Toynbee Hall öppnade i Est End i London. I England var inflyttningen till städerna under industrialiseringen omfattande och misären stor. Målet var att genom settlementens verksamhet förbättra arbetarnas villkor. Efter Toynbee Halls öppnande bildades en rad andra settlement och kring sekelskiftet 1900 fanns det 36 centra spridda över landet, de flesta i och kring London.
Settlementen skulle likna en hemmiljö där arbetarna och deras familjer kunde delta i bildningsverksamhet samt i kulturella och sociala aktiviteter.
Den brittiska Settlementrörelsen kom sedan under 1900-talet att spela en betydande roll för välfärdsstatens uppbyggnad. Ur rörelsen steg framträdande sociala reformatorer som Clement Atlee och William Beveridge. Atlee blev senare premiärminister.

Rörelsen fortsatte att växa och spreds således till USA, där Neighbourhood Guild öppnade i New York 1886 och Hull House 1889 i Chicago. Initiativtagaren till Hull House var Jane Addams som något år tidigare besökt Toynbee Hall och inspirerats av settlementstanken. Jane Addams gav sig in i kvinnornas fredsarbete och fick 1931 Alfred Nobels fredspris.

​

Settlementtanken spreds till ännu fler länder. År 1922 hade rörelsen vuxit sig så stark att den första internationella konferensen kunde hållas. Några år senare var det dags att bilda en internationell samarbetsorganisation, International Federation of Settlement and Neighbourhood Centres (IFS).
http://www.ifsnetwork.org/ifs/

De svenska hemgårdarna växer fram
Engelska settlements var en stark inspirationskälla och förebild till de hemgårdar som bildades i Sverige på 1900-talet. 

​

Bildandet av Mäster Olofsgården

 

Mäster Olofsgården (MO) bildades den 13 februari 1931. Att man känner till tidpunkten så exakt beror på att denna dag hade sju medlemmar i Stockholms Kristliga Studentförbund begärt att få träffa den relativt nye adjunkten i Storkyrkan, Gabriel Grefberg. Det här var embryot till MO, även om namnet Mäster Olofsgården inte etablerades förrän några år senare, utan också själva starten för hemgården 1931. Samtliga närvarande personer har efteråt, både i tal och skrift, konsekvent betecknat detta sammanträffande som ”den tändande gnistan” bakom det som senare skulle växa och bli MO. Grefberg och studenterna lät konstituera en pojkklubb, Storkyrkopojkarna (SP). Verksamheten kom därefter att expandera i rask takt med skapandet av klubbar med speciella inriktningar under MO:s paraply.

 

Hemgården har från start haft sin bas och sin förankring i Gamla Stan. MO hyrde från början lokaler. Under många år var praktiskt taget alla medlemmar i MO:s olika klubbar boende och/eller verksamma i Gamla Stan. I dag har MO, inklusive medlemsföreningarna, betydligt fler aktiva än det finns invånare i Gamla stan.
 

 

​